Karibu! Kryper ännu en kväll innanför myggnätet. Blir myggbiten. Klåda. Jaja. Ljuset/elen svajar. Ibland bryts strömmen en stund. Man vänjer sig. Efter ännu en promenad ner till hamnen, inkommande fiskedohws, stinkande fisk, slippriga flipflop, slitande, släpande män med tunga bördor på axlarna lämnar vi Stonetown kl 10 för 1 1/2 Tim taxiresa till Zanzibars nordligaste spets där sol, bad, vita stränder o lättja väntar. Visst ja. Innan dess gick jag ju vilse i stan. Vindlande smala, smala gränder, där alla hus är snarlika. Skulle byta en pryl tänkte jag. Visste precis var affären låg. Efter 10 min hade jag ingen aning om var jag var. Plötsligt var jag tillbaka v hotellet. Sedan ut igen med Hamisi. Åter vilse. Tillsammans. Hittade inte affären. Den var stängd. Taxi tillbaka. Nu är på Ningwi village. Obeskrivligt fattig by. Folk har inte ens vatten. Och här bor vi mzongos(vita) i en lika makalös lyx. Vägg i vägg. Det känns inte bara bra. Har bandat simmat o ljummet turkost hav, legat i hängmatta, läst, promerar långt på stranden, ätit god fisk, diskuterat med vår guide. Overkligt. Godnatt. Imorgon ut med Dohw på havet för snorkling.