Hit far vi med jeep och chaufför, Hamisi, Sören och jag ungefär 20 mil till parken. Väl framme går vi runt litet utanför ingången. Bl.a står det ett elefantskallekranium utställt på marken. Vi går väldigt nära, tittar på alla detaljer, undrar vad som är upp och ner. Backar ngn meter och Hamisi säger plötsligt-stå still! Jaha där sticker en liten urgiftig grön mamba upp sitt söta lilla huvud ur ett av kraniehål. Hoppsan! Kändes så overkligt att jag aldrig blev rädd.

Sedan far vi in i parken stående i jeepen,  med huvudet ovanför taket. Snart ser vi många elefanter, Stora och väldi gt små elefantbebisar. Sedan ser vi giraffer, mängder av Zebror, Gnuer, Antiloper, Vattenbufflar och  Viltsvin som så käckt står på knä och bökar i jorden. Så småningom ser vi då också lejon. Fler stycken om än inte så himla nära. Vi ser olika apor. Nära. Det var väldigt härligt att vara så mitt bland dem. Min kamera bahagade plötsligt att meddela att det var fullt på minnet. Så djäkla amatörmässigt! Kameran skulle ju varit tömd, men det framkom senare att det kommandot inte var till fullo beställt. Fick radera en del för att få plats med i alla fall något.

Dagen blev fulländad trots det. Fick använda telefonkameran.

Sammantaget k'ändes safarin inte så fantastiskt äventyrlig ändå. Alla resor med lokalbussar, vistelsen hos Panga och Margret i Chome, och alla andra upplevelser av människorna kändes mycket, mycket mer innehållsrika. Faktiskt.