Karibo!  Måndag 4 nov. Sista dagen i Tanzania. Klockan ringer 6.15. Perfekt klimat. Sol lagom varmt vit sand turkos hav. Härlig utsikt genom min bungalowdörr. Frukost o iväg med taxi mot Stonetown o färja vidare till Dar es salaam. Resan går fint. Perfekt logistik. Hamisi är mästare på det. Det är fullt på färjan. Gungar litet. Många kräks. Vi kommer i land. In i ankomsthallen och det kommer ett skyfall som vi precis klarar oss ifrån. Får åter bära 18 kg på ryggen en stund. Solen steker. Ingen vind. 35 gr. Svetten forsar på hela kroppen. Strax in i en fixad taxi till Spise hotell igen. Vilket larm på gatorna. Vilken kontrast. Lugnet i Nungwi, lugnt hav o nu detta. Det fullständigt kokar av tjattrande färgglatt klädda människor, tutande bilar. Allt har tagit lång tid så Sören åker vidare direkt t sitt flyg. Jag åker 23.59. Vi promenerar Hamisi o jag till affären för att hämta den för flera tusen betalda autoklaven. Det visar sig att appRaten inte längre finns. Troligen har dom frestats o sålt den. Detta är Afrika i ett nötskal! Vi blev vansinniga. Skällde ut dom. Dom står helt kolugna med tom blick o stirrar i fjärran på att vi ska sluta ngn gång. Då går dom bara sin väg. Vi står kvar. Ja efter en stund kommer damen ut igen o säger att hon ska fixa en tryckkokare till om 2 timmar men det bästa är om vi kommer imorgon. För tusan! Imorgon är vi långt härifrån. Vi går o äter lunch, går tillbaka o då står där autoklaven. Kontakten stämde inte. Hantverkaren fick springa ut på stan o fixa en tillsats. Det saknades en innerkorg att lägga instrumenten i! Fick köpas till! Kostade 200kr till. Körde igång den. Den funkade! Köpte 2 trätrattar till barnmorskan o ska skaffa glukometer här hemma o skicka ned. Allt packades ordentligt o Hamisi skickar allt vidare till Chome o folk från sjukhuset åker dit o visar hur den ska användas. Nu har vi gjort ett direkt riktigt bra biståndsarbete. Sedan promenad i hettan o larmet. Kaffe på en smutsig sylta på den skitiga trottoaren. Tittade på myllret av människor, tutande bilar, män som drog på åsnekärror, tuctuc, unga killar som säljer cigaretter styckvis, andra män som vill sälja småprylar går runt på gatorna. Det mörknar. Middag på favoritsyltan. Är inte hungrig. Bara trött. Uppe tidigt o alldeles åt skogen för varmt. Jag orkar inte med det. Ut på promenad igen. Går alltid precis före Hamisi. Han vill ha koll på mig. Här är stor risk att bli rånad, plötsligt säger han :"stopp". Stannar o en man passerar precis förbi mig. Det gick en annan före mig. Hamisi misstänkte att dom var på väg att omringa mig, göra mig illa o sno handväskan med alla mina värdesaker i. Jag upplever ju inte detta själv. Jag vet att det är riskabelt men samtidigt tycker jag om stadens larm o ljud o att det är litet spännande. MEN för varmt för mun nu ganska magra kropp. Det hände i allafall inget. Tillbaka till hotellet, hämta ryggsäckarna o in i en taxi till flyget. Spännande tripp det också, med dessa enorma stillastående köer. Nu är jag trött. Fortsätter skriva imorgon. Har inte sovit en blund inatt. Kwaheri!⭐️Efter många om o men framme vid flygplatsen. Fantastiskt sjaskigt ställe! Liten hall, omålad betong, en stor bagagevåg säkert 50 år gammal, med en jättestor viktklocka där man själv fick lyfta o väga ryggsäcken. Tre öppna gate där väldigt unga kvinnor arbetade varav den ena helt klart praktiserade.  Hon fick hela tiden hjälp av dom andra. Uråldriga datorer. Endast två av tre kunde skriva ut taggar. Den tredje behövde hjälp m det av dom andra. Vi skulle resa med ett väldigt proppfullt plan. Dvs väldigt många resenärer som då köade i evigheter från kl 20.30 för planet som skulle gå 23.59. Tala om griniga resenärer! Det tog två timmar att komma igenom. Sedan sammanlagt sex passkontroller för att äntligen komma t själva gaterummet. Herregud! Fick bra plats på planet. Sablar! Hade packat ner dom annars perfekta öronpropparna jag fått av Sören. På med stödstrumporna. Trots det pirr i benen och sedan magsjuka. Ont i magen, illamående, diarré. Inte skymten till sömn den natten. Helt ok. Lätt överdrift! Planet till Landvetter efter mellanlandning på Shipol på exakt tid 11.15. Lysande. Jan hämtade. Kändes bra. Men. Stor del av själ o hjärta kvar i Tanzania som jag tycker jag känner till fullo  nu. FANTASTISK RESA! Sammantaget ett stort land med fredliga vänligt sinnade fattiga men ändå glada människor och där det är för varmt för mig. 35 grader hela tiden utom i Chome där det kanske bara var 30 grader. Ack så smutsigt! Överallt. Bara asfalt på stor vägar annars öppen snustorr torr jord på gatorna. Dammade och rykte. I samhällena överhängande risk för att bli rånad. Det hade inte gått att göra denna innehållsrika resa utan Hamisis skydd och fantastiska logistiska planering och alla hans kontakter i alla byar och städer. Maken till klok, idérik, glad, starka snygg man, som månade så om sitt land och speciellt människorna i Chome saknar motstycke. FARVÄL TANZANIA EN STUND! Vi ses!